Vår historia

John K Smith och hans svåger, John Gilbert, öppnade en apoteks- och kemikaliebutik i Philadelphia 1830.

När John Gilbert beslutade sig för att dra sig tillbaka, gick Smiths yngre broder, George, in i verksamheten. Företaget blev snart en ledande grossist inom apoteksvaror.

Thomas Beecham var Beecham-organisationens grundare. Han föddes 1820 i Oxfordshire, England, som son till en jordbruksarbetare och fick endast en kort formell utbildning innan han vid åtta års ålder började arbeta med att vakta får.

Han la märke till att fåren gärna åt vissa sorters gräs och började experimentera med och studera dessa växter och upptäckte deras hälsosamma egenskaper.

Beecham beslutade sig för att ägna sig åt försäljning av läkemedel på heltid och flyttade till staden Wigan i norra England. Han avancerade från att ha haft ett marknadsstånd till att bli butiksägare och efter hand som försäljningen av Beecham's Pills laxermedel växte började han koncentrera sig på tillverkning och marknadsföring över hela landet.

Beecham stängde sin butik i Wigan och flyttade till St Helens, en annan industristad några kilometer bort, där han invigde den första Beecham-fabriken.

Det var här som Beecham uppfann mekaniserade produktionsmetoder, ett nödvändigt steg eftersom hans marknader nu låg så långt borta som i Afrika och Australien.

Mahlon Kline börjar som 19-årig bokhållare hos Smith & Shoemaker, som John K Smith & Co nu hette.

Han var alltför nyfiken och ambitiös för att bara ägna sig åt bokföring i längden och sökte ytterligare arbete i företaget. Slutligen bad han att få bli säljare och hans arbete resulterade efter några år i att man fått många nya och stora kunder.

Kline var intresserad av information om alla aspekter av företaget och skaffade sig vetenskapliga kunskaper om läkemedel och mediciner genom att gå kurser vid Philadelphia College of Pharmacy.

Glaxos historia började med Joseph Nathan, son till en skräddare från London som emigrerade till Australien 1853 då han var 17 år.

Efter några år flyttade han till Nya Zeeland och slog sig ihop med sin svåger i ett allmänt handelsföretag, där han blev partner 1861.

1873, efter att partnerskapet upplösts, grundades Joseph Nathan & Company. De starka handelsbanden med London fortsatte och ett kontor öppnades där 1876.

Skummjölk, som var en biprodukt från Nathans mejeriverksamhet i Nya Zeeland - som redan med framgång levererade smör till Storbritannien - visade sig bli ett genombrott för familjeföretaget. En specialbyggd fabrik i Bunnythorpe i Nya Zeeland tillverkade torrmjölk som huvudsakligen såldes i lös vikt till kunder som serveringar och militären.

Användningen av torrmjölken som babymat växte, i synnerhet sedan man upptäckt torrmjölkens goda egenskaper, och familjen Nathan ändrade produktens namn från Defiance Dried Milk till Glaxo torrmjölk, ett namn som registrerades 1906.

För att kunna ta hand om lanseringen av den nya produkten i Storbritannien hämtade Joseph Nathan hem den yngste av sina tre söner, Alec, från Nya Zeeland. Det skulle dröja till 1911 innan torrmjölksvarianten i samband med en larmrapport som gällde färsk mjölk skulle visa sig vara ett säkrare alternativ för flaskuppfödning av spädbarn.

Företagsnamnet ändrades till Smith, Kline & Company 1875. I mitten av 1890-talet var företaget den största grossistfirman inom apoteksvaror i Philadelphia-området. Företaget blomstrade och tillverkade många olika basläkemedel.

Henry Wellcome föddes 1853 på en pionjärfarm i amerikanska mellanvästern. Han inspirerades i tidig ålder av sin farbror, en läkare som också drev en apoteks- och kemikaliebutik.

Wellcome gick på högskola, tog examen vid Philadelphia College of Pharmacy 1874 och fick anställning hos McKesson & Robbins som då var ett ledande läkemedelsföretag. Som säljare reste han mycket i Sydafrika och studerade skogarna med kinaträd och produktionen av kinin som skulle bli en framtida verksamhet.

Wellcome inbjöds till London som partner till en apotekarvän från Philadelphia, Silas Burroughs, som bedrev handel i Storbritannien. Idén var att exploatera denna marknad med amerikansktillverkade tillblandade mediciner.

Partnerskapet blev formellt 1880 och Burroughs Wellcome & Company bildades. Företaget blomstrade mycket tack vare Wellcomes känsla för marknadsföring som omfattade både djärv annonsering, användning av medicinska och vetenskapliga möten och varumärket Tabloid som skapades 1884.

Verksamheten expanderade och spreds till många länder, men partnerskapet upphörde efter endast 15 år när Burroughs dog.

Wellcome fortsatte att bygga upp verksamheten och gjorde omfattande resor. Han bidrog till att medicinen och läkemedelsindustrin gick framåt på många sätt, men från 1910 ägnade han mer och mer tid åt sina olika vetenskapliga och arkeologiska intressen samt sitt samlarintresse som skulle komma att utgöra kärnan i ett internationellt museum för medicinsk historia.

Upptäcktsresanden, pionjärflygare, sjöfarare - till och med brittiska kungligheter och en USA-president fanns bland dem som använde Tabloid medicinlådor.

Lådorna, som var Henry Wellcomes idé, levererades först till upptäcktsresanden Sir Henry Stanley för hans afrikanska resor under senare delen av 1800-talet. Scott använde också lådorna vid Antarktis- och brittiska Everest-expeditionen. Varje låda innehöll särskilt utvalda behandlingar.

Lådorna, som kunde motstå klimatets påfrestningar både vid polcirkeln och ekvatorn, var ett framgångsrikt sätt att göra reklam för företagets produkter under många år.

Thomas Beechams son Joseph kom in i företaget på 1860-talet och övertog efter hand driften av företaget.

1885 hade försäljningen av Beecham's Pills laxermedel ökat så mycket att den ursprungliga fabriken blivit för liten.

En ny fabrik som invigdes i St Helens beskrevs som "mer som ett palats än en fabrik" och var först i området med elektricitet.

Beecham var välkänd för sin höga standard när det gällde kvalitet och hygien och han såg till att personalen var lämpligt klädd i vit rock i fabriken och att arbetsmiljön var fri från damm.

Beecham drev också en ambitiös och informativ marknadsföringsstrategi. På ett år annonserade företaget i mer än 7 000 tidningar runt hela världen. Annonserna översattes av en grupp Beecham-skribenter och trycktes på publikationens språk.

Det företag som John K Smith ursprungligen grundade gick igenom flera fusioner och förvärv.

Viktigast och mest långtgående var förmodligen företagets införlivande 1891 av French, Richards & Company, en annan respekterad läkemedelsgrossist.

Denna kombination gav det nya företaget ett lager av hundratals olika produkter, bland annat fina parfymer, liniment, stärkande medel, hårolja, hostmedicin och en omfattande serie huskurer. Det markerade företagets första satsning på konsumentmärken.

Tillväxten för Smith, Kline & French under tidigt 1800-tal berodde huvudsakligen på en upptäckt av Joseph England, vilket ledde till Eskays neurofosfater som framför allt användes för behandling av nervösa besvär.

Neuro spred namnet Smith, Kline & French utanför USA:s gränser till Latinamerika vid en tidpunkt då handeln där var i sin linda. Neuro fanns kvar i företagets lista till 1971.

På 1890-talet riktade Mahlon Kline uppmärksamheten mot ett problem som gällde hela branschen - att ta emot beställningar och kunna leverera dem snabbt. Smith, Kline & French var det första företaget som införde principen att alla beställningar som erhölls under förmiddagen skulle skickas ut senast samma kväll.

Kline gjorde det också till en företagsprincip att alla varor som behövde spädas - till exempel obehandlade läkemedel, balsamer, vaxer och terpentin - måste gå via en laboratoriekemist innan de lades in på lager.

Från 1893 testades allting som tillverkades hos Smith, Kline & French med avseende på kvalitets- och renhetsstandarder.

Tidig forskning och utveckling hos Burroughs Wellcome var koncentrerad till Wellcome Medical Research Laboratories och Wellcome Physiological Research Laboratories som båda grundades på 1890-talet.

Henry Wellcomes lära om "frihet att forska - rättighet att publicera" drog många ledande forskare till anläggningarna i London.

Ett centrum för undersökningar om tropiska sjukdomar tillkom 1901. Detta var baserat i Khartoum i Sudan och utformat som ett flytande laboratorium på Nilen som gjorde det möjligt för forsknings- och medicinteam att nå områden som annars inte var så lätta att ta sig till.

Wellcome Tropical Research Laboratories invigdes formellt 1902.

Wellcomes dotterbolag i USA invigdes i New York 1906 och tillverknings- och forskningslokaler följde.

Forskningen på 1920-talet innebar bland annat studier av primära och sekundära immunsvar, produktion av insulin, lansering av nya former av difterivacciner och utveckling av ett vaccin mot gula febern.

Man strävade också efter att utveckla bra tillverkningslokaler och tillverkningsmetoder.

1924 registrerades aktiebolaget Wellcome Foundation Ltd i London som skulle koordinera Wellcomes expanderande verksamheter och forskningsaktiviteter.

1930-talet förde med sig ytterligare framgångar. Digoxin isolerades från fingerborgsblommans blad och blev standardbehandling vid kronisk hjärtinsufficiens, ett globinzinkinsulin utvecklades och den första rena curarealkaloiden tillverkades.

Sir Henry Wellcome dog 1936 i en ålder av 82 år och önskade i sitt testamente att välgörenhetsfonden Wellcome Trust skulle bildas för stöd av global medicinsk forskning.

Nathan-direktörerna insåg att försäljning av torrmjölk som spädbarnsmat krävde ett mer tilltalande namn än Defiance som var det namn som användes för Nya Zeeland-produkten. De bestämde sig för Lacto, men det godkändes inte eftersom det redan fanns liknande namn registrerade. Genom att lägga till och ändra bokstäver kom namnet Glaxo fram och det registrerades i oktober 1906.

"Glaxo Baby Book" var en unik publikation som producerades första gången 1908 och som syftade till att besvara frågor från mödrar om spädbarnets mat och vård.

Detta häfte som fortfarande fanns kvar in på 1970-talet, innehöll praktiska råd från vårdpersonal och avspeglade framstegen inom medicinsk forskning och näringsforskning. "Glaxo - the Food that Builds Bonnie Babies" blev en välkänd slogan i Nathans reklam på den tiden.

1910 var åter en tillväxtperiod för Smith, Kline & French.

Företagets produkter utökades med "Blue Line" som täckte ett brett sortiment standardläkemedel som såldes under namnet Smith, Kline & French. I sortimentet fanns bland annat giftekslotion, järntabletter och pastiller.

Även om företaget Joseph Nathan drevs vidare av Louis Nathan, var det organisationens Glaxo-avdelning som under ledning av Alec Nathan drev verksamheten framåt.

Efterfrågan på torrmjölk ökade och försäljningen accelererade i och med första världskriget och frågor om torrmjölkens kvalitet, säkerhet och jämnhet ledde till förbättrade tekniska kontroller.

1919 kom Harry Jephcott, som hade kemisk och farmaceutisk utbildning, in i företaget och ledde en grupp som skulle ta organisationen till nya höjder.

1923 erhöll Jephcott rätten till en process som extraherade D-vitamin från fiskleverolja. Företagets första läkemedelsprodukt, Ostelin Liquid, kom 1924. Allen & Hanburys och Burroughs Wellcome Co beviljades också licens 1923 för tillverkning av insulin för behandling av diabetes.

Under 1920- och 1930-talen gjorde Joseph Nathan-företaget avsevärda framsteg och öppnade många dotterbolag och agenturer.

Alec Nathan blev ordförande 1927 och nya och större lokaler blev klara 1935 i Greenford i Londons västra utkanter.

Glaxo-avdelningen blev ett dotterbolag till Joseph Nathan & Co som kallades Glaxo Laboratories Ltd och produktsortimentet utökades. Under andra världskriget blev Glaxo synnerligen delaktigt i tillverkningen av penicillin och i mitten av 1944 ansvarade företaget för 80 procent av Storbritanniens penicillindoser.

Beecham-tillgångarna köptes upp av finansmannen Philip Hill som insåg att verksamheten med Beecham’s Pills laxermedel genom diversifiering kunde utgöra basen för ett större företag.

1926 introducerades Beecham's Powders smärtstillande medicin och luftvägsmedicin och en tid av expansion genom förvärv tog sin början - ett nytt koncept på den tiden men någonting som blev ett viktigt element i Beechams inriktning.

Från ett marknadsstånd 1847 hade nu företaget växt till en nationell verksamhet med tillverkning av en miljon tabletter per dag.

Beecham gjorde två viktiga förvärv 1938. Det första var Macleans. Detta var en milstolpe inte enbart på grund av de viktigaste produkterna, bland annat Macleans tandkräm och Lucozade energiersättningsdryck, utan också på grund av det folk som förvärvet förde in i Beecham-organisationen, framför allt HG Lazell, skaparen av företagets senare framgång inom förskrivningsläkemedel. Inom 15 år stod Lucozade för omkring hälften av Beechams totala vinst.

Beechams andra viktiga köp 1938 var Eno's Proprietaries, som försåg företaget både med det syraneutraliserande medlet Eno's Fruit Salts och 14 dotterbolag i Amerika, Sydafrika, Australien, Nya Zeeland och Västeuropa. Detta globala marknadsföringsnät var ett lika betydelsefullt tillskott som produkten i sig.

Förvärvet av Macleans tandkräm och Lucozade energidryck signalerade en expansion till tandvårds- och dryckesmarknaderna.

Verksamheten Horlicks Malted Milk växte markant under åren efter att drycken patenterats. Under tidigt 1930-tal tog man bort "Malted Milk" från produktbeskrivningen och Horlicks milkshake började göra reklam för att man sov gott efter att ha druckit drycken före läggdags.

1938 fann man också att en svartvinbärssirap som tillverkades speciellt för milkshake hade exceptionellt högt innehåll av C-vitamin. Denna produkt utvecklades för försäljning via sjukhus och fick namnet Ribena efter den latinska benämningen på svarta vinbär, Ribes negrum. Ribena tillverkades för gratis utdelning till barn under andra världskriget.

HG Lazell hade alltid trott på vikten av vetenskaplig forskning. 1943 hade Beecham-styrelsen antagit hans filosofi och Beecham Research Laboratories (BRL) skapades som skulle fokusera uteslutande på grundforskning om läkemedel.

1945 köpte BRL Brockham Park i södra England. 1947 invigdes företagets nya forskningslaboratorier. Det var där som Beecham-forskarna gjorde sin viktigaste upptäckt.

Penicillinet, världens första antibiotikum som först ansågs vara en mirakelmedicin, hade på 1950-talet givit upphov till ett kliniskt problem. Den utbredda användningen ökade förekomsten av bakteriestammar som var resistenta mot penicillin i sådan omfattning att sjukhusavdelningar måste stängas på grund av infektion med dessa stammar.

1959 blev Brockham Park berömt när Beecham-forskarna där upptäckte penicillinkärnan, 6-APA. Genom att använda denna som utgångsmaterial kunde forskarna skapa ett nästan oändligt antal nya semisyntetiska penicilliner vars aktivitet kunde riktas mot probleminfektioner.

På 1960-talet tillverkade BRL många olika antibiotika, bland annat världens första semisyntetiska penicillin. Under de följande 20 åren skulle Beecham tillverka ett brett sortiment antibiotika och bli världsledande inom behandlingar mot infektioner.

För Glaxo tog eran Nathan slut i och med att Alec Nathan pensionerades i slutet av 1945 och inom ett par år blev Glaxo Laboratories Ltd ett börsnoterat aktiebolag samtidigt som Joseph Nathan & Co upphörde att existera.

FoU-grupperna stärktes och nådde tidigt framgångar, bland annat med det första vaccinet som hade kombinerat skydd mot kikhosta och difteri samt Crystapen, en vit kristallin form av penicillin som var mera stabil.

Produktionskapaciteten ökade betydligt när en specialbyggd fabrik för antibiotika invigdes i Ulverston i nordvästra England. Denna anläggning skulle bli Glaxos främsta produktionscentrum.

Under tidigt 1950-tal tog man fram penicillin i tablettform, ett antal näringsprodukter, ett trippelantigenvaccin mot difteri, kikhosta och stelkram plus en specialistveterinäravdelning som successivt försåg veterinärer med versioner av viktiga humanläkemedel.

Den mest betydande framsteget var dock när man tog steget till produktion av kortison och marknadsföringen från 1955 av det första breda sortimentet av kortikosteroidprodukter för sådana sjukdomar som reumatoid artrit samt dermatologiska tillstånd och allergiska andningstillstånd. Dessutom skulle en ny serie antibiotika som kallas cefalosporiner revolutionera behandlingen från mitten av 1960-talet.

Efter förvärvet av Allen & Hanburys 1958 och de ytterligare FoU-möjligheter som det resulterade i, lanserades Ventolin (salbutamol) 1969 och blev guldstandard för behandling av akuta astmaanfall.

Andra produkter från denna tid var Betnovate (betametasonvalerat) 1963 och en serie krämer och salvor samt en serie förbättrade antibiotika.

På 1950-talet lanserade Smith Kline & French Thorazine (klorpromazin), som revolutionerade behandlingen av psykisk sjukdom.

Den blev referensprodukt i första generationens CNS-läkemedel (centrala nervsystemet). Det fanns dock problem i början.

Ett var det faktum att amerikanska privatpraktiserande psykiatriker först inte accepterade idén att behandla psykiskt sjuka patienter på kemisk väg. Smith Kline & Frenchs hypotes att läkemedlet faktiskt korrigerade psykiska brister försvarades dock i flera kliniska prövningar och resultaten redovisades senare i amerikanska medicinska tidskrifter.

Strax efteråt började Thorazine användas allt mer i program för psykisk hälsa. Det fick status som "grundläggande läkemedel inom medicinen", den standard enligt vilken alla andra lugnande medel mättes.

Redan 1945 började forskare hos Smith Kline & French utvärdera de terapeutiska fördelarna med dragering av tabletter.

Kemister började också söka kemiska eller mekaniska metoder som gradvis skulle frisätta läkemedel och ge en förutsägbar terapeutisk effekt under en hel dag eller natt.

1949 upptäckte Donald McDonnell den möjliga lösningen till frisättningsaktivitetspusslet som innebar att kapslar fylldes med pellets belagda med medicin som skulle lösas upp vid olika tidpunkter.

Eftersom idéerna var komplicerade att förverkliga och anpassa till storskalig tillverkning dröjde det till 1952 innan den tidsfrisättande kapseln av märket Spansule kunde tas i bruk och marknadsföras.

Den användes först för Dexedrin (dextroamfetaminsulfat) för behandling av vissa typer av psykiatriska patienter och patienter som led av depression, trötthet eller apati samt för patienter som drabbats av narkolepsi.

Spansule var ett nytt sätt att tillföra läkemedel som innebar ett stort terapeutiskt genombrott. Kapseln frisätter snabbt den erforderliga initialdosen och frisätter sedan långsamt och gradvis många mycket små doser så att en terapeutiska nivå bibehålls och varar i mellan 10 till 12 timmar, vilket ger behandling under en hel dag eller hel natt med en dos.

Därefter marknadsförde företaget ett antal andra depåpreparat av vilka ett är förkylningsmedicinen Contac. Contac lanserades 1960 och blev senare världens ledande förkylningsmedicin.

Det krävdes mer än sju års forskning och mer än 35 000 arbetstimmar för att utveckla depåkapseln Spansule.

Det "förnuftsmässiga tillvägagångssätt" för forskning om läkemedel som George Hitchings och Gertrude Elion använde i Wellcomes laboratorier i USA ledde till upptäckten 1951 av Purinethol (merkaptopurin), en av de första effektiva behandlingarna mot cancer.

Genom ett samarbete som varade i mer än 30 år tog dessa båda forskare initiativet till många nya kurer och behandlingar. Deras forskning grundades på studier av nukleinsyror, DNA:ts kemiska byggstenar.

De gjorde en serie analoger, dvs. liknande föreningar med endast liten avvikande kemisk struktur, för att söka efter föreningar som skulle blockera cellreproduktionen hos organismer som orsakade sjukdom.

Den utveckling som Hitchings och Elion gjorde av Daraprim (pyrimetamin) innebar en ny standard för skydd mot malaria.

Den utgjorde en del av Wellcome-koncernens fortsatta styrka inom området för tropisk medicin och bidrog till såväl människors som djurs hälsa i utvecklingsländer. Detta bidrag utökades till hälsoprojekt och medicinska rådgivare på plats.

På 1960-talet utökade Beecham verksamheten till att omfatta även djurhälsoprodukter. Beecham insåg att företaget kunde utöka användningen av penicilliner till att bota sjukdomar hos djur och bygger senare upp ett sortiment vitamin-, mineral- och proteinprodukter för djur.

Produkter från Beecham Animal Health som till exempel Orbenin fick snabbt rykte om sig att vara tillförlitliga.

Hos Wellcome framställde George Hitchings och Gertrude Elion trimetoprim på syntetisk väg. Läkemedlet kombinerades sedan med en sulfamid så att ett systemiskt antibakteriellt bredspektrummedel Septrin (co-trimoxazol) erhölls. Från 1968 blev detta en av de ledande antibakteriella behandlingarna över hela världen.

Det "förnuftsmässiga tillvägagångssättet" för utveckling av läkemedelsbranschen blev allt tydligare inom FoU hos Glaxo, där David Jack och hans kollegor fokuserade på att upptäcka kemiska ämnen som kunde manipulera naturliga mediatorer som till exempel transmittorer, hormoner och enzymer för att erhålla selektiva effekter i specifika organ hos patienter.

Tidig framgång med detta tillvägagångssätt erhålls med Ventolin (salbutamol) som lanserades 1969 och blev guldstandardbehandling för akuta astmaanfall.

Denna framgång ledde till en rad föreningar för att öppna begränsade luftvägar genom selektiv stimulering av receptorer i bronkialmuskel och inhalerade steroider för behandling av den underliggande inflammationen vid astma samt olika allergiska tillstånd som till exempel höfeber.

Beecham Research Laboratories upptäckte amoxycillin 1972, vilket lanserades som Amoxil (amoxicillin), ett bredspektrumpenicillin som snabbt blev ett allmänt förskrivet antibiotikum.

Amoxil har visat sig speciellt användbart för behandling av bakterieinfektioner som till exempel öron- och halsinfektioner hos små barn. Amoxycillin blev världens mest allmänt använda antibiotikum.

Beecham-koncernen lade ett bud på att ta över Glaxo-koncernen 1972. Som en försvarsåtgärd valde Glaxo att öka sin storlek och tillkännagav ett förslag till en fusion med brittiska apoteks- och kemikaliebutikerna Boots. Brittiska monopolkommissionen meddelade dock efter fem månaders undersökningar och överläggningar att ingen av fusionerna skulle fullföljas. Glaxos moderbolag bytte namn till Glaxo Holdings.

Forskare vid Smith Kline & French ansvarade för utvecklingen av Tagamet (cimetidin), det läkemedel som revolutionerade behandlingen av magsår och som slutligen blev det första läkemedel som nådde en försäljning på mer än 1 miljard USD om året.

Det marknadsfördes 1976 i Storbritannien och 1977 i USA - och därefter över hela världen - för behandling av sår på tolvfingertarmen och vissa mag-tarmsjukdomar och det blev snart en av världens mest förskrivna mediciner.

Produkten accepterades överallt och lovordades av gastroenterologer, invärtesmedicinare, familjeläkare, kirurger och patienter.

1988 tilldelades Sir James Black Nobelpriset i medicin för sin forskning om beta-blockerare och upptäckten av Tagamet.

Augmentin (amoxicillin/klavulanat-kalium), ett bredspektrumpenicillin för många olika bakterieinfektioner hos barn och vuxna, lanserades av Beecham.

Resistens mot antibiotika är ett stort problem och Augmentin uppfyller ett växande kliniskt behov att övervinna huvudorsaken till resistens. Augmentin anses som guldstandard för behandling av allvarliga infektioner - oftast i luftvägarna.

1992 blev Augmentin SmithKline Beechams andra produkt som sålde för en miljard dollar.

Zantac (ranitidinhydroklorid), det antiulcusmedel som lanserades av Glaxo 1981, skulle bli världens mest sålda medicin i slutet av 1980-talet och produkten utgjorde 40 procent av företagets omsättning i många år.

Vinsten skapade betydande kapital för forskning och utveckling som blivit allt dyrbarare på grund av behovet av globala kliniska prövningar och stränga licenskrav.

Det var tack vare en kombination av tillämpning av ett "förnuftsmässigt tillvägagångssätt" för läkemedelsupptäckt och erfarenhet inom antivirusmedel som Wellcome-forskare på syntetisk väg kunde framställa den banbrytande föreningen aciklovir 1974.

Resultatet blev den första effektiva behandlingen för en grupp herpesvirusinfektioner, bland annat bältros, vattkoppor och herpes labialis.

Det lanserades 1981 som Zovirax (acyklovir) och skulle komma att bli Wellcomes mest framgångsrika produkt.

Företagets erfarenheter av antivirusmedel var också värdefulla i arbetet mot AIDS och lanseringen 1987 av Retrovir (zidovudin), även kallat AZT, för behandling av AIDS och HIV.

Förvärvet av det amerikanska företaget Norcliff Thayer utökade Beechams receptfria produktsortiment med Tums (syraneutraliserande tabletter) och Oxy (acnebehandlingar).

Köpet stärkte koncernens redan starka ställning i USA på den receptfria marknaden. Beecham sålde också av företag i mitten av 1980-talet och beslutade sig för att koncentrera verksamheten till två nyckelområden för konsumentprodukter samt receptbelagda och receptfria mediciner.

Konsumentprodukter utgjorde 42 procent av den totala försäljningen 1988. Receptbelagda och receptfria mediciner utgjorde 58 procent av försäljningen detta år.

Fusionen 1989 av SmithKline Beckman och Beecham Group, som innebar att SmithKline Beecham bildades, skapade ett nytt företag med en av väldens största organisationer för forskning och utveckling.

Den kombinerade produktportföljen, kanalerna och de geografiska nätverken placerade SmithKline Beecham i förgrunden inom den globala hälsovårdsbranschen.

Det nya företaget hävdade åter sitt mål att bli ett integrerat företag för human hälsovård som skulle täcka prevention, diagnos, behandling, kur- och sjukdomsbehandling samt skapa hälsovårdslösningar för kunder.

Med sitt löfte "Striving to Make People's Lives Healthier" fortsatte SmithKline Beecham på 1990-talet att lansera nya läkemedel som till exempel Seroxat/Paxil (paroxetinhydroklorid) för behandling av depression och Relifex/Relafen (nabumeton), ett antiinflammatoriskt läkemedel för behandling av reumatoid artrit.

Pionjärarbete om neurotransmittorer som verkar på specifika celler och producerar föreningar som antingen blockerar eller stimulerar dem ledde till Glaxos Zofran (ondansetron), det första läkemedlet i serotoninklassen. Zofran lanserades 1990 för att lindra problemet med illamående och kräkning hos cancerpatienter som får cytotoxiska läkemedel eller strålbehandling.

Samma år lanserade företaget den långverkande astmabehandlingen Serevent (salmeterol) och Flixotide/Flixonase (flutikasonpropionat), en steroid för behandling av astma.

De allt större framgångarna på marknaden för dessa och andra nya produkter och förbättrade förpackningar av befintliga samt effektiv tillverkning, marknadsföring och administration visade sig mycket viktiga för att behålla Glaxos tillväxttakt in på 1990-talet.

1993 förhandlar SmithKline Beecham om ett forskningssamarbetsavtal på flera miljoner dollar med Human Genome Sciences Inc (HGS), ett företag som utvecklats för identifiering och beskrivning av genernas funktion i människokroppen.

Avtalet gav SmithKline Beecham vissa rättigheter att utveckla både läkemedelsprodukter och diagnostiska tester baserat på den gensekvenseringsinformation som HGS upptäckt.

Som en utökning av detta avtal grundade SmithKline Beecham Genetic Testing Center i Kalifornien och breddade centrets analystjänster till att även omfatta ett växande antal molekylära diagnostiska tester för genetiska sjukdomar som till exempel cystisk fibros, fragil X-syndromet och Tay-Sachs sjukdom.

Sterling Health förvärvades 1994, vilket gjorde SmithKline Beecham till det tredje största företaget för receptfria mediciner i världen och nummer ett i Europa och på de internationella marknaderna.

I januari 2000 tillkännagavs att Glaxo Wellcome och SmithKline Beecham skulle gå samman och bilda GlaxoSmithKline med missionen att förbättra människors livskvalitet genom att ge dem möjlighet att göra mer, känna sig bättre och leva längre. Det nya företaget började sin verksamhet i januari 2001.